Uno Svenningsson - I Det Osynliga

S var d resan slut,
jag tog av mig skorna och gick ut i natten.
Det föll en sten frn mitt bröst,
jag knner en befriande tröst om natten,
I Det Osynliga...

Hr finns en plats dr jag kan vara.
Min lga kommer sakta tillbaka.
Du föll s ltt i mina armar,
I Det Osynliga...

Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut I Det Osynliga.

Vilken lttnad för en man,
som alltid trott att tid r sand.
Man gr s ofta trött och tung,
har svrt att finna ngot lugn.
Men I Det Osynliga,
dr förvandlas all min skuld till aska,
en befriande stund.
Jag kan lmna allting bakom mig,
I Det Osynliga...
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag,
I Det Osynliga.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag,
I Det Osynliga.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut I Det Osynliga.

Vi vadar ut i natten du och jag,
ut I Det Osynliga.

Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag,
I Det Osynliga.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag.
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan leka du och jag,
I Det Osynliga.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut I Det Osynliga.
Date: 28.09.2018      View: 99